Suzy rattade den röda nercabbade Ferrarin genom kurvorna uppför Pacific Coast Highway mot Malibu. Hon hade varit hemma hos en filmstjärna i Beverly Hills, en av sina stadiga klienter, och gett en privatlektion. Nu behövde hon åka hem och byta bil innan hon åkte ner till the Wellness Center för att undervisa en grupp yogalärare som kommit från Europa för en en veckas workshop.
Hon tog 1500 dollar för en privatlektion. Det var en närmast symbolisk summa. Hennes kända klienter hade råd med vad som helst, och hon hade för länge sen tjänat in mer pengar än hon nånsin kunde göra av med, men nåt pris måste man ju sätta och det behövde vara högt nog att det avskräckte vanliga människor, högt nog att hennes klienter kände att de fick nåt värdefullt och unikt för pengarna, men inte så högt att hon verkade girig. Inte för att hon nånsin skulle acceptera nån vanlig nyrik människa som klient bara för att den personen hade pengar. Det var viktigt att vårda märket Suzy Barton, och hålla det exklusivt.
Ferrarin var en dröm att köra och hon tryckte gasen i botten. Greg tyckte att bilen var för uppseendeväckande, och insisterade på att hon använde Priusen när hon kom ner till the Wellness Center, eller till offentliga funktioner. Hon hade blivit lite sur när den tråkiga Priusen blivit levererad med förmaningar om att deras image behövde vara mer jordnära en en knallröd Ferari tillät. Ferrarin var hon, den symboliserade henners innersta väsen och upfyllandet av hennes drömmar och hon tänkte inte ge upp den helt och hållet. Hon hade sina bästa stunder när hon vrålade fram på landsvägen med vinden i håret, men hon hade vid det här laget lärt sig att Greg hade alltid rätt. Det hade varit lite svårt att svälja i början förstås, men hon hade lärt sig att förlita sig på honom i allt vad det gällde affärer, och det hade gett tusenprocentig utdelning.
The Guruji Center for Wellness and Spirituality hade nu filialer i alla stora städer i USA, samt London, Paris, Singapore, och Hong Kong och nästa år skulle dom öppna stort i Australien. De ägde en stor och framgångsrik butikskedja, Spiritwear, som sålde deras egna yogakläder, och utbudet hade nu utvidgats till att innefatta fritidskläder ochså. Yogakläder hade blivit förvänansvärt trendiga. Med årenhade yoga blivit en enorm industri som omsatte 5 miljarder dollar, och eftersom hon och Gary hade varit pionjärer hade de kunnat placerat sig perfekt för att få den största, och fortfarande växande marknadsandelen.
Gary var nu en av världen mest kända talare och författare i ämnet självförverkligande och spirituella frågor. Han hade haft fem böcker på New York Times bestseller lista, och var uppbokad i flera år framåt för föreläsningar och tv-framträdanden. De reste alltid tillsammans, så att hon kunde gästundervisa i deras olika filialer samtidigt som Gary hade sina föredrag. Fyra gånger per år gav de workshops i Costa Rica, och stannade sen kvar efteråt för en veckas privat tid. Centret i Costa Rica hade blivit en enorm framgång, och de hade köpt till ännu mer land längst Karibiska havet till sitt privata naturreservat, som nu utgjorde västvärldens stötsta skyddsområde för utrotningshotade havssköldpaddor, nåt som alltid brukade nämnas i allt deras PR-material. Märkessymbolen på alla deras kläder och skönhetsprodukter var en liten sköldpadda, och en viss, väldigt liten del av vinsten gick till att underhålla reservatet.
Deras privata villa låg avskiljt på en höjd, med milsvid utsikt över havet, och var byggt i Balinesisk stil, med flera och paviljoner och öppna väggar. Trädgården hade designats av en känd landskapsarkitekt för att se ut som en djungel i en Hollywood film, och hade alla slags tropiska fruktträd, små fontäner och antika indiska skulpturer. Huset hade visats i flera framstående arkitekturtidningar, men annars bjöds aldrig nån utomstående in. Det var deras alldeles privata Edens lustträdgård.
På en stor annonstavla vid sidan av vägen såg Suzy plötsligt en enorm uppförstorad bild av sig själv, sittande på en tropisk strand i kvällssolen med benen i lotuspositionen och händerna i namste. Hon sken upp! Den nya annonskampanjen var ute nu! Hon älskade att se sig själv i övenaturlig storlek dominerande hela landskapet. På bilden lekte en lätt bris med hennes hår och den gyllene kvällsolen smickrade hennes hy. För kort för att vara modell! Ha! Med photoshop blev man precis så lång som man själv ville.
Hon var företagts ansiktet utåt för alla kläder och hudvårdsprodukter. Bilden, som var tagen nära deras center i Costa Rica, såg så totalt naturlig ut, men naturligtvis visste hon ju vid det här laget vad det tog att få till ett professionellt reklamfoto, sminköser och ljuskillar och garderob och en massa människor som sprang runt och såg till att hon och deras produkter tedde sig från sin allra bästa sida. Inte för att hon hade nån dålig sida.
Vid..., ja, hon gillade inte direkt att tänka på sin exakta ålder, det var ju bara en siffra utan betydelse. Men inte såg hon ut att vara en dag över trettio. När Greg hade upptäckt att hon tillverkade sina egna hudkrämer hade han bestämt att de skulle lansera en serie hudvårdsprodukter, som hade blivit otroligt populära med en gång. Nu hade sortimentet vuxit till att inkludera smink och hårvård. Allt var gjort av naturliga material, örter, sjögräs och mineraler, hypo-allergent och inte testat på djur. Sånt som folk trodde på nuförtiden. Hudkrämen, som var deras bäst säljade produkt, saknade ett par av de mer... aktiva ingredienserna i hennes privata kräm. Hon hade förklarat för Gary att han kanske skulle vara lyckligare av att inte veta exakt vad som gick i, det var vissa... animaliska ingrdienser som var svåra att få tag på, och som inte gick att massproducera. Som kanske kunde anses som ganska kontroversiella. Sen var det vissa av processerna som tog tid, och måste ske vid vissa bestämda tider på månaden eller året, tex, vid fullmåne, eller sommarsolståndet. Sen var det vissa inkantationer som behövde ske vid exakt rätt tid. Man kunde inte driva en fabrik på det viset, det fick Gary acceptera. Han fick nöja sig med att hans fru såg ut som hon gjorde fortfarade. Det fanns fortande vissa saker som man inte kunde att köpa eller sälja.
Till syvende och sist var hon väldigt glad över att hon inte hade varit längre så hon inte hade kunnat bli modell när hon först kom till London. Hennes liv hade inte blivit hälften så intressant, och sen när hon blivit äldre och karriären började gå nedåt hade hon väl varit tvungen att gifta sig med nån tråkig banker eller lawyer som säkert skulle velat ha haft en massa ungar. Fy farao! Visserligen hade det var fruktansvärt bitvis i Indien, men nu var hon Suzy Barton - världens mest kända yogapersonlighet, och tillsammans med Gary ägare till ett riktigt affärsimperium, och allt, allt, allt var privat hållet. Gary var jättesmart med allt sånt. Hon log nöjt. VIlken tur, vilken makalös tur att Gary hade kommit in i hennes liv. Ja, hon hade ju fått det liv hon förtjände förstås, och däri ingick Gary. Men ändå, om han inte hade dykt upp där på ashramen..... nej, det tålde inte att tänka på.
Ungar förresten - plötsigt undrade hon hur det var med ungen. Saraswati. Suzy hade inte ängat henne en tanke på många år. Hon var ju förstås en vuxen människa nu. Kunde hon vara kvar i Rostad fortfarande? Ja, Suzy hade inga planer på att nånsin sätta sin fot i Sverige igen, så det lärde hon väl aldrig få veta. Men ändå var det nåt som drog. Den där ingivelsen hon haft om tvillingsjälarna. Det fanns nåt där... Jaja. Bäst att inte fundera mer på det heller.
Hon knäppte på radion. Weezer sjöng: "Where I come from isn't all that great, my automobile is a piece of crap, my fashion sense isn't all that great and my friends are just as screwed." Suzy skrattade! Så sant! Sen kom refrängen: "Beverly Hills, That's where I want to be! Living in Beverley Hills" Suzy sjöng med för full hals. Ferrarin var enda stället där hon verkligen släppte loss. Visserligen bodde de i Malibu och inte Beverley Hills, men det var ännu bättre, för de hade havsutsikt och en privat strand. "Look at all the movie stars, they're all so beautiful and clean, when the housemaids scrub the floors they get the spaces in between," Det var sant, allt var rent och underbart här. Hon tänkte på Indien med en rysning igen. Och Rostad. Hon ville aldrig se en till ko så länge hon levde.
Hon gasade på runt en tvär kurva och såg i yttre synvinkeln en polismotorcykel som satt på lur invid beget. Inom en sekund var de blinkande ljusen på och han var ikapp henne och motade in henne mot sidan av vägen. Suzy log. Det här var alltid lika kul.
Polisen körde in bakom henne och sparkade ner stödet. Han klev av motorcykeln och anteckande hennes registreringsnummer. Sen klev han fran till förararplatsen.
"Körkort och registrering, och försäkringsbevis, tack." sa han. Suzy höll ut sitt körkort och tog av sig solglasögonen. Det var onödigt att hålla på leta fram de där andra papprena. Huvudsaken var att han såg henne i ögonen.
"Oh, officer!" sa hon så flirtigt hon förmådde. "Har vi inte träffats tidigare?" Polisen såg upp lite frågande. Han tittade på henne och hon fångade hans blick. Sådär ja, nu hade hon honom. Hon höll leendet och släppte honom inte med blicken. Det gällde att inte blinka. Nu började han se förvirrad ut, bra. Hon blinkade och slappnade av siit leende. Polisen tittade frågande ner på hennes körkort. Varför hade han stoppad den här bilisten? Han kom inte ihåg. Otroligt vacker var hon iallafall. Var det en filmstjärna? Han läste namnet på körkortet. Suzy Barton. Nej, han trodde inte det. Han harklade sig.
"Hrrm, miss Barton, jag ville bara säga: Ha en riktigt bra dag!" Sen gjorde han honnör och gick tillbaks till motorcykeln och satt sig gränsle över den och försökte komma ihåg var den sista minuten i hans liv hade försvunnit.
Suzy log och tryckte på gasen. Runt nästa kurva var hon uppe i samma otillåtna hastighet som alldeles nyss. Gary var väldigt avundsjuk på den här speciella talangen hon hade med poliser och hade bett henne förklara hur hon gjorde. Hon hade ryckt på axlarna och sagt att det fanns ingen förklaring. Man antingen har det, eller så har man det inte. Kunde inte läras ut.
Hon tryckte på ett par knappar på ratten och ringde till deras personliga assistent, Yoshi. När det hade blivit nödvändigt att anställa någon för deras personliga ärenden hade hon och Gary funderat länge på vilken typ av person skulle vara bäst. De hade ju sin eviga image att tänka på. De ville ha en person som var renlig och diskret, ordentlig och aldrig glömde detaljer, men de ville inte framstå som på nåt vis överlägsna eller rasistiska. Tillsist hade de kommit fram till att en japansk man var idealisk, och eftersom Hodaka, sushikocken, hade en son som gått ut college och inte var alls intresserad av att laga mat så löste sig allting helt perfekt.
"Yoshi, jag är snart hemma. Jag vill ha fyra bitar sushi, omakase, och en liten miso soppa. Tack." Hon ringde av. Omakase betydde kockens val. Hon hade lärt sig lita på Hodaka ochså. Han visste alltid instinkivt vad som var rätt för henne varje dag. Det var viktigt att ha rätt människor omkring sig.
No comments:
Post a Comment