Tors mamma hette Britta och hon jobbade deltid på en antikhandel i Gamla Stan. Det var inte alls så att hon behövde jobba, Tors pappa Carl tjänade mer än nog med pengar för att försörja familjen i stor stil, men hon var enormt förtjust i antikviteter och det var ju väldigt roligt att komma ut på stan lite och träffa folk. Ofta kom en av hennes väninnor förbi och hälsade på i affären och så gick dom ut och lunchade tillsammans. Dessutom var det ju trevligt för en som dyrkade vackra gamla saker att få personalrabatt och att kunna tinga speciellt fina objekt med en gång när dom kom in i affären. Det var ingen tvekan om att hon spenderade mer än sin lön inne på Berlins och Carl brukade skämta om att ha hustrun arbetande gav direkt negativ utdelning. Affären drevs av en snällt äldre par från Tyskland, Hektor Berlin och hans fru Desiree. I affären arbetade dessutom flera andra fina damer från Östermalm och Djursholm, som kunde tänkas ha vänner som ville komma in och köpa antikviteter. Lönen var inte speciellt hög, men stämningen var desto bättre. Herr och fru Berlin hade aldrig fått några egna barn och var enormt förtjusta i Tor. Britta var alltid förvånad över hur väl det gick att ta med Tor till jobbet. Han som normalt var ett väldigt okoordinerat barn som alltid skulla röra vid allting, och hade sönder minst hälften av allt vad han rörde vid var totalt andaktsfull och försiktig som en mus inne i antikhandeln.
Dörrklockan pinglade hemtreligt när dom öppnade dörren på Österlånggatan och Herr Berlin kom kilande. “Åh, men ser man på, vi har storfrämmande idag! Desiree, kom ska du få se vilket fint sällskap vi får.”
Han skakade högtidligt Tors hand. “Unge man, jag tror du blir längre varje gång jag ser dig. Snart kommer du titta ner på din stackars gamla farbror Hektor. Kanske redan nästa vecka!” Tor log hänförd och skakade farbror Berlins hand. Fru Berlin kom springande. “Ach, min lille Torchen! Och vi har inga kakor! Vem vill gå ner till bageriet och köpa kaffebröd?“ “Nejmen, o, så du skämmer bort honom, fru Berlin,” sa Tors mamma. “Men inte det minsta, sa fru Berlin. Det är så roligt när Tor kommer. Seså, jag går ner till bageriet själv.”
Fru Berlin skyndade ut på gatan, Britta gick för att hänga av sig kappan, och herr Berlin hukade sig ner framför Tor. “Idag blir det spännande ska du se, sa han. Jag har fått in ett par nya lådor från Tyskland. Det är bäst vi går och öppnar dom tillsammans så vi får se vad som är i dom.“ Tor gjorde stora ögon “Tror du att det kommit några nya klockor?” frågade han. “Man kan aldrig veta förrens man öppnar, sa herr Berlin. Det blir nästan som julafton. “ Nästan som julafton! Tor följde andaktsfullt efter herr Berlin in på lagret. Han ansträngde sig för att röra sig långsamt och inte gå in i nånting. Antikaffären låg i ett medeltida hus och var som en skattkammare, full av små rum och prång, korridorer och källare med välvda tak. Det var ett magiskt ställe. Herr Berlins passion var antika klockor, allt från stora golvur och skeppsklockor till vackra gamla fickur av guld. Han kunde reparera alla klockor som kom i hans väg och han visade tålmodigt Tor alla små kugghjul och dom fina verktygen han använde för att arbeta på klockorna. Tor höll andan och observerade, rädd att hans andedräkt skulle blåsa bort dom små hjulen. Gradvis genom åren lät herr Berlin Tor hjälpa till, först med dom stora klockorna, och sen efter hand tillochmed med dom allra minsta, och med tiden blev Tor riktigt skicklig på att reparera klockor själv, så att han blev till en riktig tillgång i affären.
No comments:
Post a Comment