Kapitel 10, Hello London! 1966

Sussie petade lite ointresserat i sin hummer. Hon valde alltid av princip det dyraste på menyn. Man måste ju testa all fin mat man läst om! Nu kunde hon intyga att ostron var inget vidare. Rysk kaviar var ingen höjdare heller, men det gick ner. Gåsleverpate var okej, som leverpastej ungefär. Men på det stora hela var hon inte så mycket för mat, men var det nu nån annan som betalade så!

Alla dörrar hade öppnat sig för Sussie i London. Allt hon behövde göra var att visa sig så stod det män på rad för att bjuda på drinkar och middagar. Dörrvakter viftade in henne på privata klubbar, och hon behövde aldrig betala inträde. London var som en stor och ändlös fest. Och bäst av allt var Carnaby Street! Det var här allt hände och Sussie hade snabbt hittat dit. I boutiquen Lady Jane utrustade Sussie sig för sitt nya liv, med kortkorta kjolar, smala lackstövlar med höga stora klackar, skjortor med engelska flaggan, kort klänning i orange och lila. Hon var såå hip, så mod. På nattklubbarna Flamingo och Marquee dansade hon i timmar och hörde alla nya rockband och runt ett eller två på natten gick alla till The Roaring Twenties som hade en DJ från Jamaica, och lyssnade på reggae och ska. Det var hur kul som helst. Problemet var att veckorna gick och hon hade ingen direkt plan över vad som skulle hända när dom åtta veckorna var slut. Visst, hon hade fått diverse erbjudanden om att jobba i bar eller på konstgalleri, men det var inte alls nåt sånt hon hade tänkt sig. Hon skulle göra nåt stort, bli känd, rik....

James, kvällens kavaljer lutade sig fram och hällde mer chamagne i hennes glas. Han var stilig och hade gott om pengar, men jobbade på bank eller nåt annat tråkigt, nåt som hon knappt kunde komma ihåg fast han pratade om sitt jobb hela tiden. Dom höll på att diskutera hur hon kunde stanna kvar i London. “Jag kanske kan fixa nåt på mitt kontor, sa James. Kan du skriva maskin?” Sussie ryckte till. Skriva maskin! Var människan inte klok eller? Visste han inte vem hon var? Ja, vem var hon egentligen? Det här började bli lite panikartat.

“Oh, Suzy, fortsatte James. Jag har ordnat nåt väldigt speciellt för oss ikväll.” Han höll upp två biljetter. “The Thumpers! Första raden! Dom kostade mig en hel del, men du är värd varje penny!” Sussie lyste upp lite. The Thumpers! Världens största rockband, större än Jesus hade dom tillochmed skämtsamt sagt om sig själva. Första raden! “Inte illa James!” medgav hon. James såg glad ut. Det var inte så lätt att behaga den vackra Suzy.

Konserten var förstås väldigt bra. Sussie önskade att alla hemma kunde se henne nu där hon stod och svajade med i musiken. Runt omkring henne grät och skrek tonårksflickor hysteriskt. Hon tittade på dom med avsmak. Dom hade verkligen ingen stil alls. Hon lade märke till att en av vakterna gick runt och delade ut biljetter till dom snyggare tjejerna i dom första bänkraderna. Hon sträckte på sig och kallade honom till sig med blicken. Han kom fram och skrek i örat på henne för att höras över musiken. “Backstage pass. Efter konserten. Dörren till vänster om scenen. Lose the guy.” Spola James. Ja, det var ju verkligen ingen större uppoffring! När musiken tystnade och ljuset tändes började alla strömma mot utgången. James vände sig mot henne. “Jag tänkte att vi skulle, började han” “Sorry, James, sa Sussie. Jag har ställen att gå dit du inte kan följa med.” Hon höll fram sin biljett till den kraftiga vakten vid scendörren och duckade under hans arm.

Bakom scenen pågick bandets efterfest. Så fort hon steg in i rummet klev bandets trummis fram till henne. “Hey baby! Where did you come from?” frågade han. Hon log artigt men onresserat och fortsatte gå. Hon var ute efter det stora priset. sångaren, Tommy, med det lockiga bruna håret och hundvalpsögonen. Tommy, som alla flickor i hela välden var kära i. Inte för att det spelade henne nån större roll hur han såg ut, hon var mer inresserad av vad han kunde göra för henne. Där satt han på en soffa, omgiven av tjejer, unga och söta som hon. Nu gällde det! Ingen kan mäta sig med mig, tänkte hon. Hon ställde sig framför honom och samlade all sin all sin charm, all sin kraft till en våg som hon vräkte över honom. Tommy tittade upp och hon log sitt mest inbjudande leende. Han stod upp, och småtjejer föll av honom i dröser. “Hi beautiful! What’s your name?” frågande han. “Suzy!” sa Sussie. Nu, äntligen, skulle det riktiga livet börja!