Kapitel 11, Indien, 1968

Sussie låg på den smala britsen i sin hydda på ashramen och grät så hon skakade. Tommy var försvunnen, hon var med barn, och hon befann sig ute på vischan i Indien. Och hon var bara 18 år! Hur kunde det ha gått såhär illa?

I början hade livet med Tommy varit en dans på röda rosor. Tommy var jättekar i henne och dom var tillsammans hela tiden. Dom reste till olika länder för bandets konserter och allt var nytt och spännande. Grabbarna i bandet var kul och hon träffade massvis med andra kändisar. Men efter ett tag började det hela bli lite enahanda. Konsertena var sig rätt lika efter ett tag. Sen var alla uppe sent och festade. Och sen sov dom till sent på eftermiddagen. Nästa dag började allt om igen. Tommy drack väldigt mycket och han använde en hel del droger, nåt som Sussie had noll intresse av. Hon ville alltid vara helt klar i hjärnan och ha maximal kontroll över alla situationer. Och det värsta av allt var att ingen var direkt inresserad av henne som person. Sussie insåg att alla såg henne som ett bihang till Tommy, och ett ganska tillfälligt bihang dessutom. Hon behövde bli känd för sig själv, inte bara som nåns flickvän. Men vad kunde hon göra? Hon kunde inte sjunga. Hon kunde inte spela nåt instrument. Hon hade prövat båda och det hade inte varit vackert. Hon måste komma på vad hon var bra på!

För något år sen hade grabbarna i bandet blivit intresserade av indisk mystik och religion och börjat gå till en indisk guru i London. Tillochmed deras musik hade förändrat sig en del. Tommy var den som hade blivit mest gripen av den där indiska religionen. Samtidigt hade han börjat använda mer och mer droger och blivit mer och mer opålitlig. Bandet hade tillochmed fått avbryta en konsert för att Tommy varit helt borta och trillat av scenen. Nu bestämde bandets manager att Tommy skulle må bra av en paus, han skulle skickas till en ashram i Indien, där han skulle äta vegetarisk mat, meditera, göra yoga och hållas långt bortifrån allt vad droger hette. Och hon skulle följa med och se efter honom.

Redan innan dom åkte dit var hon tveksam. Indien? Var inte det ett väldigt fattigt land? När dom väl kom fram tog det inte många sekunder innan hon fick sina värsta farhågor besannade. Indien var värre än den värsta mardröm. Det var fattigt och smutsigt, varmt och fuktigt. Folk pratade konstigt, maten var alldeles för starkt kryddad.

Det var totalt kaos överallt. Folk knuffades och spottade och skrek. Ibland låg det tillochmed döda människor på gatan! Hade dom bara kunnat installera sig i nåt palats med en massa tjänare skulle hon väl kunna ha haft överseelse med landets allmänna vidrighet. Men nej, dom bodde på en ashram, vilket var en slags religiös institution vars filosofi gick ut på att leva så fattigt som möjligt. Alla bodde i enkla hyddor och sov på hårda britsar. Man gick upp i mörkret klockan fem för att gå på meditation, ledd av Guruji. Sen var det yoga i flera timmar, följd av ris och dal till lunch, dal var en slags linsgryta, alltid samma varje dag. Sen var alla tvugna att göra nåt slags fysiskt arbete på gården för att hjälpa till, som att sopa eller mjölka kor eller tömma dasstunnor. Dass! Dom hade utedass! Och man duschade med en hink. Så vedervärdigt hade hon ens inte haft det i Sverige. Sen var det mer meditation följd av mer ris och grönsakscurry till middag. Sen stupade man i säng på sin hårda brits.

Den enda ljuspunkten var yoga. Sussies kropp var som gjord för yoga. Alla år med balett och gymnastik hade äntligen gett utdelning. Hon var lätt som en fjäder och stark och vig som en katt och kunde inte förstå hur alla pustade och kämpade för att utföra alla poser, asanas, som kom helt naturligt för henne. Hon kunde stå på händer mitt i rummet när alla ansträngde sig för att komma upp mot en vägg. Hon kunde böja sig rakt ner mot golvet och vika sig helt platt när alla stod och kämpade med runda ryggar för att nudda tårna. Och när hon utövade yoga tystnade den där lilla rösten i huvudet som alltid sa MER, BÄTTRE, STÖRRE och framför allt BORT!

Det var ju meningen att Tommy skulle hålla sig borta från droger här i Indien, men efter ett tag började han smita in till byn på nätterna där det fanns nån som sålde gud vet vad. Och en natt kom han inte tillbaka. Hon visste att han inte bara hade stuckit ifrån henne för det hade stått i alla tidningar om hans försvinnande, och både polisen och hans manager hade varit här och ställt frågor. Mangern hade erbjudit henne en biljett hem till Sverige, men hon kunde ju inte bara åka hem. Så nesligt det skulle vara! Vad alla skulle skratta åt henne, elaka och skadeglada över att den malliga Sussie fått det hon förtjänade. Nej, att åka hem var inte ett alternativ.