Kapitel 15, Los Angeles

Sussie gick mot utgången på Los Angeles flygplats. Hon skulle vara här i fyra månader. Det var första gången på fem år som hon var utanför Indien. Allt var svalt och rent och fast det var mycket folk så trängdes och knuffades ingen. Dom automatiska dörrarna öppnade sig framför henne med ett pysande ljud. Rakt framför dörren stod Gary och lutade sig mot en öppen silverfärgad bil. Han var iklädd en ljus, elegant kostym, och sitt vanliga retsamma leeende. Bilen stod parkerad precis under en skylt där det stod “NO PARKING” med röda bokstäver. En parkeringsvakt gick förbi, och Sussie såg hur Gary smusslade åt honom en sedel. “Suzy!“ utbrast han “Jag ville inte att du skulle behöva gå för långt!” Han höll upp bildörren åt henne och hon hoppade in, glad att vara var som helst utom ashramen.

“Det är fantastiskt att se dig på rätt sida om Stilla Havet” sa Gary. “Jag tänkte att vi skulle börja med det viktigaste först. Shopping! Du kommer behöva en del nya kläder här i LA.” Sussie blev nästan tårögd vid blotta tanken. Shopping! Det var så länge sen hon hade satt fot i en vanlig affär. Hon hade verkligen utstått en otrolig prövning. Men hon hade varit stark, och nu skulle hennes belöning komma. Bilen susade mjukt fram, det var mycket traffik men alla körde fort och vägarna var stora och välhållna. Stilla havet glittrade blått och överallt svajade palmer.

Dom körde in på en elegant shoppinggata och stannade framför ett varuhus. En ung man tog bilnycklarna från Gary och körde iväg och parkerade bilen. Dom klev in i varuhuset. Det var tyst och svalt, det doftade diskret av dyra parfymer. Allting var vackert och inbjudande. “Det är som ett tempel helgat till konsumtion, eller hur?” sa Gary. “Jag har beställt en tid med en personlig shoppare som jag känner.” En personlig shoppare! Sussie häpnade faktiskt lite. Dom tog rulltrappan upp till andra våningen där en snyggt klädd kvinna mötte dom. “Det här är Tracy, sa Gary. Tracy - Suzy” Tracy hade redan hängt upp ett urval kläder i provrummet, och Gary satt utanför på en soffa och väntade. Alla kläderna var dyra och vackra, i exklusiva material och något indiskt inspirerade, även om dom egentligen kom från Paris eller Milano. Sussie klev ur provrummet och ställde sig framför spegeln. Jag ser ut som en indisk prinsessa i en Hollywoodfilm, tänkte hon. “Du ser vad vi försöker göra här?” sa Gary. “Våra klienter är inte intresserade av det riktiga Indien, dom vill ha illusionen av det mystiska österlandet, fullt av djup och svårfångad visdom som vi skall dela med oss av, mot en viss avgift.” smålog han. Sussie tittade på på prislappen på den tunika hon hade på sig. Den kostade mer än hon skulle tjäna på flera år hos Guruji. En obekant känsla av tacksamhet spirade i hennes bröst. “Tack Gary, sa hon. Dom här kläderna är fantastiska.” Gary log brett. “Åh, tacka inte mig, sa han. Det här är en legitim affärsutgift. Vi är ju här för att spela våra roller. Då måste vi presentera en viss image. Kunden har ju alltid rätt, inte sant?”

Sussie satt i den öppna bilen medan vinden lekte med hennes nyklippta hår. Efter shoppingen hade Gary tagit henne till en hipp skönhetssalong. I Indien hade hennes blonda hår bara hängt ner på ryggen i en lång fläta, men nu var det snyggt klippt i en modern frisyr. “Jag tänkte att du helst skulle vilja slippa indisk mat under tiden du är här” sa Gary. Sussie skrattade. “Ja, det är det minsta man kan säga!” Dom parkerade och gick in i en liten, liten restaurang som var byggd i japansk stil. “Mr. Hodaka! Hur står det till? ropade Gary till kocken, som stod bakom en bardisk. “Good evening, Mr. Barton, sa kocken. Jag skall göra något väldigt speciellt för er två ikväll. Varsågoda och sitt ner!” Kocken jobbade otroligt snabbt med stora vassa knivar, han skar upp rå fisk, formade ris och andra saker som Sussie inte kände igen till små rullar. Allt såg ut som ett konstverk. Sussie bet tveksamt i en av bitarna. Smakerna var helt nya för henne, unika, svala och välbalanserade. “Wow! utbrast hon. Jag vill aldrig äta nåt annat i resten av mitt liv!” Gary skrattade glatt och Hodaka bugade sig ärat.

Medan solen sjönk ner i Stilla Havet körde dom norrut till Malibu där Gary bodde. Han parkerade framför ett hus som låg på en klippa ovanför havet och bar in alla kassarna från varuhuset. “Det här är ditt rum, Suzy.

Här är ditt badrum, och här är din garderob.” För en gångs skull såg han allvarlig ut. “Jag hyr det här huset, och om jag av nån anledning måste flytta så tar jag med alla dina saker och organiserar dom exakt likadant på nästa ställe. Du kommer alltid ha ett hem här i L.A. Och nu tänker jag lämna dig ifred så du kan duscha och få lite sömn. Imorgon är en stor dag för oss. Folk har betalt enorma summor för att vara med på din första lektion här i USA. Efteråt är det mottagning och invigning av vår nya yoga lokal. Jag vet att det där med att smila upp dig och vara trevlig mot folk du

inte direkt känner eller gillar inte är din melodi, men det här är business och det är det som krävs om vi skall lyckas. Du kommer vara fantastisk! Och sen har du ju mig där! flinade han. Sov gott!”

Sussie steg in i den marmorklädda duschen och lät det varma vattnet strila över sig i minst en halvtimme. Sen la hon sig i den mjuka breda sängen och sträckte nöjt på sig. Att var trevlig mot några rika, tråkiga människor imorgon skulle väl inte bli några problem alls!