Kapitel 16, Guruji ligger för döden, 1978

Guruji låg för döden. Uppe på taket, som hade blivit deras privata mötesplats, satt Gary och Suzy och diskuterade situationen.

“Jag kommer sakna Guruji, sa Gary, han är en otrolig guru och en alltigenom god människa.”

“Vad händer med skolan i Los Angeles när han dör?” frågade Sussie. Gary log brett. “Det är business som vanligt, förstås!”

“Men kommer inte Arjun försöka lägga sig i hur vi sköter saker?” undrade Sussie.

“Skolan ägs av företaget Guruji, Inc. Guruji inc, ägs av mig. Jag såg till att skriva allt på mitt namn från början. Det finns inget Arjun kan göra. Dessutom, fortsatte Gary, kommer Arjun vara fullständigt upptagen med att sköta sitt lilla kungarike här. Han har aldrig varit speciellt intresserad av USA. Han gillar att vara en stor fisk i en liten damm.” Suzy var imponerad. “Skall vi fortsätta bidra till sjukhuset och skolan här då? undrade hon. Vi får ju en enorm kredibilitet genom våra välgörande aktiviteter.”

“Nja, jag har en annan plan. Gary log brett igen. Han plockade fram en hopvikt arkitektritning ur fickan. Jag gjorde en liten marknads- undersökning, och det visar sig att våra kunder bryr sig inte alls om var vi gör välgörande arbete, bara att vi gör det. Därför har Guruji Inc köpt ett stort landområde i östra Costa Rica, på Karibiska Havet. Jag har planer för en kursgård, ett privat hem för oss, och ett fantastiskt barnhem och skola för lokala barn, och ett naturreservat för havsköldpaddor. Folk börjar bry sig mer och mer om miljöfrågor. Costa Rica är en mycket lättare flygresa, och så blir man inte sjuk av maten där!” Både Suzy och Gary var tvugna att skratta åt den sista biten. Ingen av dom hade varit sjuka en enda dag i sitt liv. “Dessutom har jag planer på en hel ny serie kurser som Guruji inte skulle ha varit så trakterad av. Tex, “Bli vän med dina pengar” och “Finanser och Lycka”.

“Så fort vi kommer tillbaka till USA skriver vi över hälften av företaget på dig. Jag har sett det här projektet som ett 50-50 partnerskap från början. Men det är klart, om du föredrar kan vi göra det till ett 75-75 partnerskap.” Suzy blev tvungen att boxa honom på armen för den kommentaren.

Gary såg lekfullt uppfodrande på henne. “Nå?” sa han.

Suzy hade aldrig gett nån beröm i hela sitt liv. Hon tog ett djupt andetag.

“Ah, em, Gary, du har tänkt på allt. Det är helt otroligt. Jag är verkligen imponerad. Tack för allt ditt arbete. För oss båda.”

Gary strålade. “Ser man på! Det var väl inte så farligt! Det är viktigt att visa sin partner uppskattning. Du kanske skulle vilja ta en av mina kurser i Intimitet och Samlevnad,” retades han. “Nej tack, sa Suzy, din närvaro räcker mer än väl.” Gary plockade fram en liten svart ask och tog ut en ring ur den. Han satt den på hennes finger. “Jag vill att du ska ha den här ringen. Lagligt och skattemässigt kommer allt gå mycket smidigare om vi är gifta. Och sen tycker jag vi passar rätt bra ihop ochså. Eller hur?”

Sussie tittade på ringen och log. Ringen var som allt Gary ordnade smakfull och perfekt. Den var i antik bysantinsk stil, med en stor rubin och mindre diamanter. “Ja, sa hon, Vi passar perfekt ihop.”

“Då var det bara en sak kvar att diskutera,” sa Gary. “Vadå, retades Suzy, jag trodde jag sa att du hade tänkt på allt!” “Det har jag, sa Gary, det är därför vi måste prata om vad som skall hända med Saraswati nu.”

Suzy hängde lite med huvudet. Hon hade aldrigt pratat med Gary om ungen. Fy vad jobbigt att hon måste tänka på det där nu, när allt annat var så bra, och hon en gång i tiden hade ordnat allt så fint. Hon andades ut hårt. “Kan hon inte bara stanna här då?” “Du vet att det inte går, sa Gary. Arjun kommer döda henne. Jag säger det inte som ett skämt. En “olycka” kommer ske, eller så kommer hon försvinna spårlöst som du vet vem.” Suzy hängde ännu mer med huvudet. Hon hade aldrig pratat med Gary on Tommy heller. Men Gary tog det ju som sitt jobb att veta allt.

“Du har väl sett hur avundsjuk han är på henne. Hela sitt liv har han gått och väntat på att den här ashramen skall bli hans. Och allt Guruji ser är Saraswati och hennes vackra röst och alla som pratar om att hon är en boddhisattwa. Hon måste bort härifrån.” “Kan vi inte ge Sunita lite pengar och låta Saraswati bo med henne i hennes hemby?” sa Suzy.

Gary tittade på henne intensivt. “Suzy, hon är en smart unge, hon behöver gå i en riktig skola, hon kan inte ruttna bort i nån indisk by. Dessuton skulle Arjun hitta henne där efter fem minuter. Hon är ditt kött och blod Suzy, vare sig du vill det eller inte. Jag har frivilligt valt att förbli barnlös...och tja, du hade inte exakt det valet, men om du vill kan hon följa med oss till L.A.....” Dom såg tysta på varandra en stund, och sen skakade båda två på huvudet. “Nej, sa Gary. Det ingick inte riktigt i planen eller hur?” Suzy log sorgset. “Det är synd, sa Gary, det är ju slöseri på den där otroliga rösten. Chanting har ju blivit väldigt populärt i L.A. och folk skulle betala otroliga summor för att höra Tommy Steeles dotter sjunga. Vi skulle lätt kunna få skivkontrakt och allting. Det var ju ochså tråkigt att han satte sprätt på alla sina pengar, annars hade du kunnat stämma dödsboet.”

“Det är ingen som vet nåt om det där, sa Suzy, och det är en period av mitt liv som jag helst inte vill tänka på.”

“Ingen förstår det bättre än jag, sa Gary. Har du någon familj som kan ta hend om henne?” Suzy såg upp. En plan började ta form i hennes hjärna.