Kapitel 12, Guruji

Guruji gick genom trädgården. Det hade varit en förfärlig, uppslitande tid efter den där engelska rockstjärnan hade försvunnit. Ashramen var menad att vara ett fridens tempel, en värld avskild från verkligheten där meditation och andliga värden stod högst. På sistone hade det varit allt annat än fridfullt här med journalister som stod och gapade utanför grinden, fotografer som klättrade på murarna, och poliser som han dessvärre blivit tvungen att släppa in. Inget hade hjälp förstås, den där stackars pojken var och förblev spålöst försvunnen. Guruji misstänkte att han hade blivit inblandad med nån lokal gangster som sålde droger och sen inte betalat vad han lovat. Han visste förstås vilka dom där typerna var, och dom var inte att leka med. Det var verkligen frågan om det var värt att ha hit människor med sådana problem. Men han ville ju hjälpa alla han kunde, han ville sprida fridens budskap till så många som möjligt.

Inifrån rockstjärnans hydda hörde han nån som grät hysteriskt. Javisst, den lilla flickan! Hon var fortfaraqnde kvar! Han hade trott att hon skulle åka härifrån med sångarnens manger, men det hade hon inte gjort. Guruji gick in i hyddan.

“Men lilla vän! Är det så illa ställt?” “Jag vet inte vad jag ska ta mig till!” bölade Sussie.

“Jag kan inte åka hem! Det går inte.” Guruji tog hennes hand i sin. “Suzy”, sa han lite tveksamt. Han var inte helt säker på att han kom ihåg vad hon hette. Så mycket uppmärksamhet hade dragits till rockstjärnan. “Jag har lagt märke till dig under yoga- klasserna. Jag har aldrig sett en mer naturlig talang än din. Du skulle kunna bli en yogini av världsklass. Men jag är rädd för att du använder yoga av fåfängliga skäl, för att se bättre ut än alla andra, istället för att försöka se in i ditt inre, och bli en bättre människa.” Sussie hickade till och slutade gråta. Sa han världsklass? Det kanske var det här hon var menad att bli bra på? Men vem brydde sig egenligen om yoga förutom en handfull personer? “Om du vill stanna här så kan Arjun träna dig till att bli yoga lärare”, fortsatte Guruji. Arjun var Gurujis brorson, som ledde yogaklasserna. “Vi skulle behöva en till lärare. Jag kan betala dig en liten lön, och du får stanna så länge du vill. Och när den nya, lilla personen kommer har vi nog plats för honom ochså.” “Det är en flicka.” sa Sussie automatiskt. Guruji lyfte på ögonbrynen. “Så säker? Iallafall, förutsättningen för att jag skall ge dig det här erbjudandet, är att du fortsätter arbeta på ditt inre liv, att vända dig bort ifrån habegär och strävan efter materiella tillgångar och försöka sträcka dig efter den enkla lycka som bor inom själen hos oss alla.” Sussie tittade inom sig själv en sekund. Där fanns en drivkraft som var så stark att inget kunde stoppa den. Den sa “Jag vill bli nån som alla ser upp till och jag vill ha det bästa av allt” Det fanns liksom inget att göra åt den saken. Det här var helt enkelt en prövning som hon behövde gå igenom. Många kända och historiska människor hade utsatts för prövningar, för att sen gå vidare till alla möjliga stora segrar. “Jag lovar, sa Sussie. När kan vi börja?”